Vad man kan som förälder
Det här med vad man associerar olika saker med förändras minst sagt när man får barn. Några exempel:
1. Vi är ute och åker bil.
Jag: "-Titta en Luigi!"
Martin: "-Ja, titta!"
Översättning: Vi såg en gul Fiat.
2. Jag har varit på Barnens Hus och handlat.
Jag: "-Jag köpte en Lollo till nya bebisen idag!"
Martin: "-Vad mysigt!".
Översättning: Jag köpte en filt med en giraff på.
Nu ska vi snart sätta oss i bilen och styra kosan med Dalarna. Ses!
Fenomen som upprepar sig
Ett fenomen som verkar upprepa sig över generationsgränserna är "koll-på-kostymen" fenomenet. I ett par veckors tid har jag bett Martin kolla så att han har koll på sin kostym och skjorta inför lördagens bröllop. Han har hela tiden bedyrat mig att han har minst två vita skjortor varav den ena är nästan ny och kostymen den hänger minsann i garderoben. Jo, pyttsan... Visserligen hade han koll på kostymen denna gång och inte som den gången han skulle ut och resa och kvällen innan inte hittar kostymbyxorna (de låg i en liten hög längst in bland skorna). Efter en liten stund hör jag "Ehh, Emmy? Visst följde det med en vit skjorta när jag köpte kostymen?" Nej, älskling den var blå! Den andra, verkligen vita skjortan visade sig vara obrukbar då den varit med på en fest för mycket. Så det blev som jag visste. Familjen får imorgon åka och panikhandla en finskjorta till den stora manliga delen av familjen.
Det lustiga är att just det här fenomenet har jag bevittnat minst 7 gånger under min uppväxt...
Kvällsmys
Pappa, Viggo och den stora båten aka. "fäjan" har kvällsmys i den nya fåtöljen.
