Detta skulle ju varit med i förra inlägget men...

JA!!!

NEJ!!!


28 år

När jag var sisådär fem år var trettio år väldigt vuxet. Mina kriterier på vuxenhet då var att 1. ha parfym när man skulle gå bort, 2.tugga Toy varje dag, 3. ha rosa läppglans i handväskan och 4. ha sedlar i plånboken. Så det slog mig häromdagen. Jojomen, jag har parfym när jag ska gå bort, i handväskan finns faktiskt ett paket Toy och två (!) rosa läppglans. Det där med sedlar i plånboken vet jag inte riktig var det kommer ifrån men det var liksom något oerhört vuxet över att ha papperspengar istället för alla de där femmorna som fanns i min tuggummirosa plånbok. Men det finns även en rad andra saker som gör att jag känner mig så där vuxen ibland. Lite tråkigt vuxen ska tilläggas. Jag skulle köpa ny bikini i helgen och kommer på mig själv med att tänka "men de däringa små snörerna, de måste vara väldigt opraktiska när det gäller att hålla ihop bikinitrosor, finns det inget i en mer rejäl modell?". Men hallå, på vilket årtionde är jag född?!


   Jag drar mig inte för att sätta på mig en sådär hudfärgad "hålla-in-magen"sak som jag köpte efter Viggos födelse. Praktisk för siluetten, döden för ungdomen! Jag tycker att en dag räcker som festdag under midsommarhelgen, man blir ju så trött dagen efter! Men vad hände egentligen med utgång-tre-dagar-i-rad grejen? Jag tycker att en ny dammsugare vore en väldigt bra sak att investera i till hösten. För tio år sedan hade jag trott jag blivit galen. Jag har stått och valt mellan att köpa ett par högklackade festskor eller ett par gummistövlar. Och valt gummistövlarna.


Eller också är det så att detta är en helt normal utveckling som liksom kommer på köpet när man närmar sig TRETTIO och har BARN och BOSTADSRÄTT och VOLVO. Men egenligen är jag ju bara sisådär strax fyllda tjugo. Och det ska erkännas att mitt senaste inköp till klädgarderoben var en konstig, väldigt modern och ungdomlig inka inspirerad topp. (Nej, man kan aldrig få för många toppar pappa!). Och jag äger faktiskt de där skorna som jag valde mellan när jag skulle köpa gummistövlar. Jag gick tillbaka dagen därpå och köpte dem. De ska faktiskt få följa med ut och slå klackarna i taket på midsommardagen. Men faktum kvarstår, såna där "Hålla-in-magen" saker är väldigt praktiska och gör under för figuren och sånadäringa bikinitrosor med snören går allt bort. Nej, det ska vara rejäla grejer!


Nedräkning

Nu kör vi nedräkning till semester. 2 dagar kvar. Varav måndagen är en jobba-tidigt-som-attan dag. Så den räknas nästan inte. Viggo och Martin har kommit hem från landet nu och har besökt Unverseum tillsammans med kompisar idag. Både en vuxen kompis och en Viggo kompis. Viggo(Martin) ringde här förut och demostrerade sina färdigheter i att säga "Haj" genom att upprepade gånger säda det i olika tonlägen i telefonen. Hajar hade tydligen varit det bästa förutom lekrummet på Universeum. Jodå, jag är en mycket stolt mamma! 

Annars fortsätter vi att titta efter stickor under lillemans fötter. Minst 10 gånger om dagen. Verkar som han fått för sig att stickor och skräp under fötterna är samma sak, båda är då "Aj, aj, aj" och blåsa det måste man. Tokungen!
Vidare har Viggo kommit på ny delikatess, sandlådesand. Tidigare har jag varit så stolt "Nej, Viggo han äter då inte sand när han leker i sandlådan". Pyttsan, spaden, ja den fungerar ju precis lika bra som sked... Men han är bra söt vår lilla skruttunge när han har ett snyggt brunt läppstift runt hela munnen!



Working mum

Idag har jag skickat mina kära prinsar till Brattön för lite semester på egen hand. Jag som är "the working mum" och ska sitta på ett tråkigt kontor hela veckan får glatt stanna hemma. Martin, den lilla lyxliraren, har sin första semestervecka denna vecka. Jag har hmm... fyra arbetsdagar kvar innan det är dags för mig att slänga in handduken. Tre veckors ledighet känns ju inte helt fel. Speciellt inte eftersom det kommer att bli super-jätte-mega fint väder i alla tre veckorna och vattnet kommer vara så där lagoma 25 grader i viken hemma hos mamma och pappa och alla kommer att vara glada och friska och inga myggor kommer att bitas. Eller?

På torsdag kommer mina prinsar hem igen. Tills dess ska jag arbeta som en liten toka för att få undan allt innan semestern. Samt passa på att träna. Nu är det bara två månader kvar tills vi ska stå på startlinjen för att springa Midnattsloppet. Jag har hittills tränat minimalt kan erkännas. Hade lite flyt när vi bodde i Alingsås men den senaste veckan, nada! Hoppas verkligen att duktig-Emmy, som jag vet bor någonstans där inne, ska få lite fart på mig och inte lyssna så mycket på Otroligt-bra-på-ursäkter-Emmy.

Nu ska jag stänga ner den här fabriken och åka hem till min ensamma lägenhet. (Min och min, Linn och Johans ensamma lägenhet). Fast en sak är ju bra med att vara ensam, man får titta på Twilight filmerna hur många gånger man vill!

Tjing!

Egen tid

Jag har egen tid. Egen tid betyder att ingen liten buskille "hjälper" mamma skriva på datorn. Ingen liten kille "städar" lite på toan om toadörren råkar vara öppen. Ingen liten kille ojar sig över inbillade stickor i fötterna. Egen tid betyder också att ingen stor kille nog vill se fotboll på tv, ingen stor kille ojar sig när jag för fjärde gången vill se "The Twilight saga - Eclipse" och ingen stor kille tar plats på bästa stället i soffan. Med andra ord, jag är ensam hemma!
Buskillen som börjar på V är hos farmor och farfar idag och imorgon. Buskillen som börjar på M är på Liseberg med jobbet. Vi får väl se hur många karuseller han åkt. Känner jag honom rätt så har han inte åkt en enda en. Fast Martins chef skulle ge en extra present till den som åkte Lisebergs nya åkattraktion "AtmosFEAR". Så det kan ju hända att Martin har överraskat. "AtmosFEAR" är precis som det låter super-jätte-mega-skitläskig. Man blir upphissad i Lisebergstornet, dvs. jättehögt, i någon slags liten stol och släpps sen i ett svart hål. Som fritt fall fast tusen gånger värre. Ok, nu ska erkännas att jag inte åkt själv. Min erfarenhet av "fritt fall-maskiner" sträcker sig till fritt fall på Gröna Lund. Barnversionen. 5 meter hög. Men guu så vi skrek. Så ni kan ju tänka er vilken dödsmaskin det här är!
Tillbaka till egen tiden då , så tråkigt det är! Det händer ju liksom inget. Lägger jag en macka i köket så är den kvar när jag kommer tillbaka. Annars är det ju alltid en macka mindre och någon grabb där som ser lite skyldig ut när man kommer tillbaka. Jag får dessutom ligga på bästa platsen i soffan själv. Med båda skinkorna innan för soffkanten. Fast jag trivs ju när det är lite trångt och knöligt... Vi får väl se hur bra sömnen blir. Man skulle kunna tro att man sover dåligt då man delar säng med två andra varav en gärna ligger på tvären. Men ICKE. De där små bebissnusningarna och de lite större timmerstockarna är som rena sömnpillret. Adderar man sedan ett mänskligt litet plåster så är man så gott som däckad!

Viggo & herr Får

downloads_img_38 (MMS)

Viggo & herr Får


Buskillen för ett år sedan


Tillbaka till kollektivet

Nu är vi tillbaka och lever i kollektiv igen. Det är som i gamla tider då jag, Martin, Linn, Johan och Simon bodde i kollektiv hemma hos oss i tre månader innan alla hade hittat egna bostäder. Ja, inte jag och Martin då. Det var vi som gav husrum åt de hemlösa. Fast den här gången är det vi som är de hemlösa och Simon är utbytt mot en liten livlig kotte på 1,5 år. Ingen större skillnad alltså. ;) Hittills har det gått utmärkt. Viggo har idag fått barnvaktning av en proffsig "manny" alias Johan. Halv nio fick jag ett grötrelaterad samtal till jobbet men annars har det gått toppen! De hade varit ute och plaskat i vattenpölar, gungat, gått promenad och grejat lite i sandlådan. Imorgon får "mannyn" förstärkning av moster. Moster som från och med i dag titulerar sig civilekonom! Grattis! Imponerande!

Annars verkar detta bli sommaren då de största problemen i Viggos värld är små stickor i fötterna och små myrbett på händerna. Hemma hos farmor och farfar i Alingsås finns en liten mur där det bor små myror. Kommer ni ihåg att Viggo fick ett myrbett på handen hos mormor Iris på Sommarängen i början av maj? Detta trauma sitter djupt för när vi inspekterade myrorna så pekade han mycket riktigt på sin lilla hand och sa "dää". Även stickor i fötterna är ett sådant trauma. I Alingsås fick han en liten sticka i foten när han sprang på altanen. Detta hände förra veckan och flera gånger om dagen sedan dess har han satt sig på golvet och tittat under sin lilla fot och sagt "aj, aj, aj". Japp, myrbett och stickor är verkligen inte att leka med!

RSS 2.0