livetmedviggo -ochalva

Exakt två dagar hann vi vara friska innan det var dags för nästa sjukdom, magsjuka denna gång. Det började med att vi var på gemensamt ett års kalas för alla små kottar i föräldragruppen på lördagen. Lilla Ellen var lite misstänkt ohungrig och lade några misstänkta lass med ni-vet-vad. Men annars hade vi himlans trevligt, mer om det sedan. Iallafall på lördag kväll sa Martin att han kände sig lite konstig i magen och mycket riktigt dröjde det inte längre förrän han "bad till porslinsguden".vå  Hela söndagen var han totalt däckad och bara låg hemma på soffan. Jag och Viggo kände som tur var inget och trodde att vi klarat oss. På måndagen jobbade jag hemifrån efter lunch för att avlasta Martin lite då man inte är jättepigg efter en sådan omgång. Natten till tisdag var det Viggos tur och tisdag morgon kände även jag att det var något lurt på gång. Tisdagen vart vår värsta dag men som tur är brukar ju magsjuka vara en intensiv men kort sjuka. Nu hoppas jag verkligen att vi får vara friska ett tag. Två veckor har vi vart sjuka mer eller mindre konstant så nu får det räcka för ett bra tag framöver tycker jag.

Lördagens kalas ja. En väldigt trevlig tillställning hemma hos Tove i deras nya lägenhet i Eriksberg. Fem barn med föräldrar vart vi totalt, två föll tyvärr bort pga. sjukdom. Vi hade lite knytis och hade gemensamt presentutdelande. Alla barn fick själva välja ur presenthögen. Viggo han valde så klart det största paketet och fick en jättefin liten flygplats med flygplan och väskor. Vi gav bort ett litet hus med klossar som passade i olika hål i huset. Detta vart kalasets mest uppskattade present, alla barn skulle leka med det samtidigt. Det var knappt att Ellen, som valt det, fick det med sig hem. Vi föräldrar hade också en trevlig eftermiddag. Bra för Martin med att knyta lite närmare kontakt med de andra föräldralediga papporna. Jag tror att de lyckades bra för på måndag ska tydligen Viggo och Martin gå på öppna förskolan med lilla Ellen och hennes pappa Peter. Kul att även de kan umgås lite, det blir ju mycket enklare och trevligare när man känner fler som är föräldralediga. I eftermiddag ska t.ex. jag och Viggo knalla bort till Jessica och Elias för lek. Vi klättrar lite på väggarna här hemma och nu smittar vi ju inte längre. :)

Vad händer mer med busungen då? Han har fått en egen innebandyklubba. Förra veckan hittade han Martins innebandyklubb bakom byrån i sovrummet (den är väldigt praktisk att använda när man behöver ta fram nappar och diverse andra saker bakom sängen). Iallafall sprang Viggo runt med den stora innebandyklubban i två hela dagar, inte för att han riktigt förstått hur man spelar men den är ju så rolig att göra andra saker med. Hittills har han använt den som förlängd arm till att nå upp till fönsterbrädorna så man får se upp så han inte drar ner saker. Men han har även spelat lite innebandy med Martin, när Martin visade honom så förstod han lite hur man ska göra med boll och klubba, det ska ju börjas i tid! Han har även lärt sig att klättra upp själv i vår säng. Han vet att han är busig när han gör det och när man kommer på honom så fnissar han högt och busar runt i sängen. Han har lärt sig två rörelser i "Imse vimse spindel", ner faller regnet och upp stiger solen. Han har fått kläm på hur man använder den lilla pennan till Martins Nintendo DS. "Ritar" man med den lilla pennan på skärmen så händer det saker. Mycket intressant, vi "spelar" på Nintendot minst fyra gånger om dagen. Han är även väldigt bestämd och det märks att han mer och mer försöker forma ord. Tycker mig kunna urskilja ett ord för "vatten" nu. Annars är det mycket "mamma", "mamma" är ett slags universalord för det mesta även för "pappa" ibland. "Pappa" kommer inte lika frekvent. Han har lärt sig att vinka hejdå när någon sätter på sig ytterkläderna. Det räcker att jag sätter på mig en halsduk om jag fryser för att ska gå ut i hallen och vinka.

Hejdå är ju annars en jobbig historia så fort mamma ska gå hemifrån. När mamma går är det stora tårar och jag hör honom oftast i hela trapphuset när jag går på mornarna. När pappa däremot ska gå räcker det med att vinka och säga "eii".

Imorse när vi åt frukost fick han en macka som vanligt. Glöm att han kan äta gröt om vi äter macka, lika ska det vara. Självklart började han äta i mitten och fick så småningom ett hål i mackan. Han lyfter upp den och kikar med ögat genom mackan, vilket skratt vi fick sen. Vad tokigt, ett hål i mackan!