livetmedviggo -ochalva

Hur man anmäler sig till ett löparlopp borde vara enkelt. Men för alla er som inte vet det så är det en process och inte en helt enkel sådan. Det brukar börja med att snön smälter på våren och man känner sig så där lite lagom taggad att sticka ut och "ta sig en tur". Man tar sig en tur och inser att vinterns soffhäng nog satt sina små spår (dvs. man känner sig sjuk otränad). Man har lite ångest i ungefär i en vecka (lagom så att han hinner glömma det där allra jobbigaste) och sen tar man sig en tur till. Har man tur nu så är det aningens lättare. Har man otur är det precis lika jobbigt och man funderar allvarligt på att lägga löparskorna på hyllan för gott. Men så ringer man sina föräldrar som i 50+ åldern tränar inför ett marathon och inser att det där med att lägga skorna på hyllan nog inte är acceptabelt när man bara är 28 år. Så man tar sig en tur till, nu med uppdaterad springmusik i lurarna och nu går det nog allt lite bättre. Sen pratar man med sin syster. Hon tränar inför Göteborgsvarvet och då vaknar en liten tävlingsmänniska inom en. Så man tar sig en runda till och en till trots skoskav och allvarlig anfåddhet. Sen springer man Vårruset med jobbet och efter att ha sett en liten dam med pressvecksbyxor och handväska ta sig runt inser man att det nog finns ganska mycket kraft i de där benen ändå. Så man springer nu en tur till. Sen är man med som supporter till Göteborgsvarvet och blir så där sjukt taggad och känner att "Nej, nu j-klar!". Så man går hem, sätter sig framför datorn, värvar halva släkten, och anmäler sig till Midnattsloppet i augusti. Klart! Ni lovar att heja på oss?

Jag.