Gåågin!
Imorse vaknade jag 06.12 av en liten hand som puttar på min kind och säger "Mamma, gåågin!". I mitt omtöcknade, nyvakna tillstånd förstår jag inte riktigt vad han menar och säger "Ja, ja, sov lite till nu!". Viggo provar med sin pappa i stället men eftersom han är som alla andra pappor (iallafall så som min pappa var) så låg han med ryggen åt och snarkade som ett murmeldjur. Med andra ord inte så lätt att gå kontakt med. Så Viggo försöker med mig igen, "Mammaaaa, gååågin!". Till slut förstår det lilla barnet att hans föräldrar nog inte kommer att gå upp i första taget så han går upp själv. Dock är det mörkt i lägenheten så han ser inte så mycket så han återvändet till sovrummet och säger i ren desperation "MAMMA, gååågin!!". När inte det heller fungerar lägger han på sin fejkgråt röst och försöker en gång till att få mig att förstå vad han menar. Då klickar det till i mammans hjärna. Han vill gå upp och titta på "Fågelvägen 3" (ett barnprogram med fåglar som dansar och sjunger på barnkanalen). Han säger alltså "Mamma, fågeln!". När jag äntligen förstår blir han överlycklig och sen ska vi sitta i soffan och mysa och titta på tv bara vi två.
Fågelvägen 3
