Hushållsost
Ända sedan jag och Martin träffades våren 2006 och frukostar började ingå i dejtandet så har han hävdat att han bara tycker om hushållsost. Möjligtvis också Billingeost, den milda sorten. Det har till och med erkänts från det Alingsåska hemmet att det visst hände att det fanns mer än en sorts ost på frukostbordet när bröderna Gustafsson bodde hemma. En mild mesvariant till lilla Martin och en stark, gärna på gränsen till möglig, variant till lilla Björn. Så i sex års tid har jag i god tro köpt hushållsost varje gång vi handlat. Och när jag (som gillar starka ostar med mycket smak) har köpt starka ostar har jag allt fått lite dåligt samvete där i ostdisken. Fram tills idag. När vi ser ett program på tv om ostlagring och Martin klämmer fram att jodå, han gillar visst starka ostar men han FÖREDRAR hushållsost. Hepp! Nästa gång det är dags för ostinköp köper jag prästost. Extra lagrad. Utan dåligt samvete!
